Question and Answer
Fick en fråga som jag tänkte ta upp i ett inlägg bara för att få lite liv i bloggen! Annars så brukar jag svara på kommentarerna i kommentarsfälten, så har ni kommenterat det senaste så kolla där. Livet här hemma flyter på, har dock sjukt spännande nyheter som jag tänkte dela med mig av ganska snart, alltså åååååh ni anar inte vad taggad jag är just nu! Funderar även på att starta upp en ny blogg då jag saknar bloggandet lite faktiskt. Kram på er alla fina som fortfarande tittar in varje dag!
Hej! Jag funderar på att åka till usa som utbytesstudent efter nian, jag är alltså 15 år. Tycker du att det är för tidigt att åka när man gått ut nian? Jag är riktigt nervös då min konstiga studievägledare sa att det inte var en bra idé, men jag vill verkligen det här! Ångrar du att du åkte? Var det svårt i skolan med att bara prata engelska? Har du några tips till mig som vill åka? En sak till, hur blir det med gymnasiet, när jag kommer hem så börjar jag väl bara i ettan som vanligt, fast med dom som är ett år yngre. Jag undrar också om man ska söka gymnasium när man kommit hem från usa eller om man gör det innan? JAG ÄLSKAR DIN BLOGG! Kram fina du :)
Först och främst, GUD vad kul att du gillar bloggen! Blir lika glad varje gång! Alltså det finns väl egentligen både för och nackdelar med att åka direkt efter nian och det får man ju känna mycket själv hur mogen man är som person. Jag vet en del som har åkt efter nian som har klarat sig jättebra medans andra känner att de inte riktigt klarar av att vara hemifrån så länge utan de väljer att avbryta sitt år och åka hem. En fördel är ju dock att du slipper byta klass i gymnasiet utan du får gå alla tre åren med samma klass.
Jag ångrar verkligen inte att jag åkte, jag kan helt klart säga att det är det bästa jag någonsin har gjort. Så funderar ni över att åka så säger jag bara ÅK ÅK ÅK!! Det är så sjukt värt det! Jag har alltid haft ganska lätt för engelska så jag tycker inte att det var jobbigt i skolan även om man såklart inte alltid förstod allting utan behövde be om hjälp ibland, men lärarna har ju såklart förstående för det. Enda tipset jag har om du funderar över att åka är sluta fundera och ÅK! Du kommer inte ångra dig! Och känner du att du är mogen efter nian så åk direkt efter, personligen kände jag att efter tvåan var lagom för mig men det är ju olika som man är som person. Sen när man är där finns det ju hundra tips man kan ge egentligen men det bästa jag kan säga är väl njut av tiden du är där, det går otroligt fort, våga prova nya grejer och var öppen mot nya saker, var framåt redan i början och ta vara på den uppmärksamheten du får.
Precis som du säger så börjar du gymnasiet när du kommer hem om du åker efter nian och bara då att det blir med dom som är ett år yngre. Du söker då till gymnasiet från USA precis som du hade gjort om du var hemma. Hör av dig om det är något mer du undrar över! Kram!
Kommentarer
Svar:
Jag bytte värdfamilj efter 3 månader ungefär (på halloween faktiskt lol) och jag vet att det är väldigt svårt att ta det där beslutet, jag gick runt och tänkte på det väldigt länge innan jag bestämde mig för att flytta. Jag tog beslutet när min värdfamilj åkte till sin stuga en helg och jag inte ville följa med utan bodde hos en kompis i stället, jag kände mig mer hemma där än vad jag hade gjort hos min värdfamilj under hela tiden jag hade varit där och efter att ha pratat med min kompis pappa om det bestämde jag mig för att ringa min area rep. Anledningen till att jag bytte familj var att jag och min värdmamma inte funkade ihop, trivdes väldigt bra med min värdpappa och min värdbror men min värdmamma hade en väldigt tydlig bild av hur en utbytesstudent skulle vara och tydligen passade jag inte den bilden vilket hon också sa till mig. Redan min tredje vecka sa hon att hon hade känt sig obekväm med mig där sedan jag kom och ja vi funkade inte ihop helt enkelt. I slutet innan jag bestämde mig för att flytta hade jag ångest varje gång jag skulle åka hem efter typ ett meet eller en teamdinner och jag kände att det är inte så det ska behöva vara under ett utbytesår, man ska vilja åka hem och umgås med sin värdfamilj. Så känner du att det är jobbigt och att det inte funkar tycker jag att du ska byta, att ta beslutet är väldigt jobbigt men det är inte värt att gå runt och må dåligt hela året över något som man faktiskt kan göra något åt. Så ja jag bytte familj och det var det bästa beslutet jag tog under mitt utbytesår då jag slapp all ångest jag hade så fort jag visste att min värdmamma skulle vara hemma när jag kom hem och jag kände att det var mitt år och det var jag som var där för att ha det bästa året i mitt liv och jag var inte där för att passa in på min värdmammas bild av hur en utbytesstudent skulle vara. Så tycker du att det är kämpigt tycker jag att du ska prata med din area rep om möjligheten att få byta. Hör av dig om du undrar något mer och hör gärna av dig om hur det går också! Lycka till, kram!
Sara Tyngel
Svar:
Jag vet fyra som har åkt iväg med flickvän/pojkvän och tyvärr gick det väl inte så bra för dom flesta av dom. Min finska kompis och hennes pojkvän gjorde slut efter tre månader, en killkompis och hans tjej var ihop hela året men gjorde slut en månad efter att han kom hem och en annan tjej jag träffade innan jag åkte avbröt sitt år efter 2 månader och åkte hem då hon saknade sin pojkvän så mycket vilket jag personligen tycker är det dummaste man kan göra och särskilt eftersom det ändå tog slut 3 månader senare. Men den tjejen som jag känner bäst som var iväg var ihop med sin svenska pojkvän hela året och dom är fortfarande ihop nu! Det viktigaste är väl att man känner innan man åker iväg att man har ett väldigt stabilt förhållande, att man kan lita på varandra fullt ut fastän man är på olika sidor av Atlanten samt att både vill att det ska funka, för då tror jag helt klart att det går att klara det. Jag vet ju att det är flera som lyckas få förhållanden att funka med pojk och flickvänner i värdlandet och det är ju i princip samma sak bara på andra hållet. Jag och Brennan är ju inte direkt ihop nu men vi snackar varje dag och jag saknar honom något sjukt så jag vet väl lite hur du kommer känna nästa år egentligen... Men låt inte en pojkvän hindra dig från att åka och lova att aldrig aldrig avbryta året bara för att du saknar din pojkvän där hemma, är det meningen att ni ska vara ihop så kommer ert förhållande klara att du är iväg och lever din dröm i ett år. Ge inte upp det bästa året i ditt liv bara för att du har en pojkvän för som sagt är det bland det mest idiotiska man kan göra och du lär ångra dig senare. Jag tycker absolut inte att du ska tacka nej till killar som frågar dig till prom och homecoming bara för att du har pojkvän hemma, precis som du säger kan man ju gå som kompisar. Var bara noga med att påpeka att ni då går som vänner för det var jag tvungen att göra på homecoming och min date blev visst lite besviken då lol. Att ha date på homecoming och prom gör danserna mycket roligare och det är ju en väldigt stor kulturgrej att få uppleva att bli frågad på ett kreativt sätt, få en coursage och att killen betalar allt och hela köret så om du är noggrann med att säga att ni går som vänner och det är okej för din pojkvän tycker jag absolut du kan ha date till homecoming och prom! Så ja som kortfattat svar då lol jag svarar alltid för långt, ja jag känner flera som har åkt iväg trots pojkvän/flickvän här hemma och det har väl gått olika bra men jag tror absolut man kan klara det om båda vill och det enda jag säger är att avbryt inte ditt år bara för att du saknar killen här hemma. Och nej jag tycker inte att det är fel att gå med en kompis på homecoming eller prom för att uppleva även den delen av kulturen så länge du poängterar att ni går som vänner och så länge det är okej för din pojkvän. Åh tack finaste du, hör gärna av dig om du undrar något mer eller lägg till mig på facebook eller något och förlåt igen för det långa svaret lol!
Sara Tyngel
Svar:
Jag hade precis samma problem som du när det gäller grupper och jag har väl inte så mycket tips egentligen mer än att fortsätta försöka så blir det lättare efter ett tag. Jag kämpade dock med det större delen av året om jag ska vara ärlig. Jag tyckte överlag att det var svårt att känna att man hittade riktiga kompisar som man verkligen kunde lita på och som man kände sig nära med, det blev lätt så att man bara blev ytliga kompisar och särskilt eftersom amerikanare är så älskvärda och älskar alla typ vilket gjorde att det var svårt att veta vart man hade dom. Men fortsätt försöka så blir det förhoppningsvis lättare om ett tag, bjud in dig själv till saker så kommer det snart bli så att dom kommer bjuda in dig också och du blir en naturlig del i gruppen. Mycket ligger på än själv i början när det gäller skaffa kompisar och komma in i grupper även om man kanske tänker att lika mycket ansvar ligger på amerikanarna men dom tänker inte alltid så långt lol. Men jag är övertygad om att du är en helgo tjej som dom gärna vill lära känna så fortsätt försöka, jobba på att vara mer pratsam i grupper och delta i konversationer så gott du kan så dom får se att du faktiskt försöker och som sagt bjud in dig själv när andra ska umgås så att även om du kanske känner dig utanför i början kan du bli en del av gruppen efter ett tag. Sen sa jag faktiskt till mina kompisar att jag tyckte att det var jobbigt att prata i grupp ofta för att dom pratade så snabbt eller för att dom pratade om något som jag verkligen inte kunde säga något om vilket gjorde att dom började tänka på det och försöka få med mig mer i konversationerna vilket hjälpte väldigt mycket. Lycka till med allt, du har bara varit där i lite mer än en månad och första tiden är jobbigast så fortsätt kämpa. Kul att du har gillat bloggen, hör av dig här eller lägg till mig på facebook om du vill fråga något mer och jag hoppas du får ett grymt år! Kram!
Sara Tyngel
Svar:
Jag sa till min värdfamilj och area rep att jag ville flytta ut på söndag kväll, på måndagen hade dom hittat en ny familj och allt var klart så jag kunde flytta ut på torsdagen fyra dagar senare så det gick väldigt fort för mig! Åh vad kul att du kom med i musikalen, ah saknar det verkligen!! Lycka till med värdfamiljsbytet! :)
Sara Tyngel
Trackback
