Mitt nyår i USA

Jag och min värdsyster taggar 2014!

Hade en okej kväll igår, den började bra men sedan brast det och allting gick bara nedför. Ett utbytesår är verkligen som en bergochdalbana, det går upp och ner hela tiden och ni anar inte vad mycket känslor man kan gå igenom på en dag.

 

Min kväll såg i alla fall ut som så att jag började med att vara hemma i en timme och träffade alla gäster som min värdfamilj hade bjudit över och sedan vid klockan 8 hämtade Travis upp mig och vi åkte hem till Sarah. Var typ bara 10 pers där men vi lyckades ha ganska kul ändå, hade just dance turnering, jammade loss i Sarahs källare och vid 12 kollade vi såklart på the ball drop i New York. Kändes riktigt amerikanskt alltså!

 

Kom hem vid runt halv 2 och då var det fortfarande lite folk kvar här, det hela ledde till en väldigt känslosam kväll och kan säga att även nu dagen efter har det inte har varit något vidare men det är sådana dagar man har här ibland. Komma till practice och få en kram av Jill och Kayla som såg att jag inte mådde bra gjorde det hela lite bättre, höra Z´s goa kommentarer hjälpte lite det med och nu ska jag snart förhoppningsvis träffa Katelyn och få något annat att tänka på.

 

Så ja, hade en bra nyårsafton över lag även om den inte slutade så bra och jag skriver det här mest för att ni blivande utbytesstudenter ska se att ett utbytesår inte är en dans på rosor. Det är svårare än man tror att vara borta i tio månader!

Tråkigt att 2013 sluta mindre bra.. får man fråga varför?
Kommer din familj hälsa på dig i usa innan du åker hem för familjen får väl göra det i slutet?

Hemlängtan är en pain in the ass! Tycker själv att det blir så tydligt under ett utbytessår hur mycket man älskar sin familj och sina vänner. Den kärlek som man visste att man hade blir plötsligt synlig när man är så långt borta. Så blev det för mig i alla fall. Jag kan även börja sakna otroligt konstiga saker som att öppna mina köksluckor hemma i Sverige? Vad är det liksom?
Jag försöker i alla fall se det som att det skulle ju vara värre att inte ha någon hemlängtan alls, tycker du inte det?
Fortsätt kämpa på, snart är vi hemma igen och det är ju faktiskt både roligt och spännande och skrämmande och sorgligt.
Kram på dig!