Idag fick jag säga hejdå till min lillebror för ett år. Följde med upp till kyrkan för att vinka av bussen och passa på att krama hejdå till en del av mina yngre kompisar samt två av mina kusiner. Daniel ska nämligen iväg på samma läger som mina vänner ska, de är dock ledare och åkte tidigare idag. Känns konstigt att jag inte kommer se honom på ett år nu. I will miss u bro!

 

Om några timmar kommer släkten samt min vän Lydia, och då blir det dags för ännu fler avsked. Känns som det är det enda jag gör nu, säger hejdå till folk. Men det känns inte så farligt faktiskt, mitt tagg börjar komma tillbaka efter att ha varit borta ett tag och just nu kan jag knappt vänta på att få sätta mig på planet och åka iväg!